När behöver barnet talterapi?

Det finns mycket individuell variation i barns utveckling. En enskild färdighet eller att den saknas berättar ännu inte om barnet behöver talterapi.

En noggrannare bedömning kan dock behövas till exempel när:

• talutvecklingen kommer igång klart långsamt
• barnet har få ord eller uttryck för sin ålder
• barnet har svårt att bilda meningar
• det är svårt att uppfatta barnets tal
• talförståelsen verkar utmanande
• barnet har svårt att lära sig nya ord eller begrepp
• barnet har svårt att berätta om saker eller delta i samtal
• det finns utmaningar kring växelverkan eller kommunikation
• barnet behöver andra kommunikationssätt vid sidan av talet
• kommunikationssvårigheterna orsakar frustration eller försvårar vardagen

Även oro som väckts hos en förälder, inom småbarnspedagogiken eller i skolan är ett gott skäl att granska barnets situation noggrannare.

Om du särskilt funderar på en tvåårings talutveckling, läs också vår artikel Tvååringen pratar inte – när lönar det sig att oroa sig?.

Om mer än ett språk används i ert barns vardag, läs också vår artikel Flerspråkiga barns språkutveckling – när lönar det sig att oroa sig?.

Om barnet pratar mycket kan det ibland kännas överraskande att hen ändå kan ha svårigheter med språkförståelse.

Bekanta vardagssituationer ger barnet mycket ledtrådar. När en vuxen säger på morgonen "sätt på skorna" samtidigt som andra också gör sig klara att gå ut, kan barnet dra slutsatser av situationen om vad som händer härnäst.

Utmaningarna kan bli mer synliga när instruktionen är ny eller innehåller till exempel flera saker, begrepp eller en ordningsföljd av händelser.

Barnet kan till exempel:

• iaktta mycket vad andra gör
• svara på en fråga lite vid sidan om ämnet
• behöva att instruktionen upprepas eller visas
• förstå korta bekanta uttryck bättre än längre instruktioner
• ibland verka som att hen inte lyssnar, fastän en förståelsesvårighet kan ligga bakom

I en logopeds bedömning kan man utreda mer i detalj hur barnet förstår ord, begrepp, meningar och olika instruktioner.

Ett litet barns tal behöver inte låta som en vuxens tal. Ljuden och talmotoriken utvecklas gradvis, och i barnets tal kan det länge förekomma olika förenklingar.

Om talet ändå är mycket otydligt för barnets ålder, eller om till och med närstående ofta har svårt att förstå barnet, lönar det sig att utreda saken.

Otydligt tal kan bland annat gälla inlärningen av ljud, talets ljudstruktur eller kontrollen av talrörelser. Logopeden bedömer vilken typ av svårighet det handlar om och om barnet behöver träning.

Alla barn kommunicerar inte i första hand med tal. Barnet kan uttrycka sig till exempel med:

• blicken
• miner
• gester
• pekande
• handling
• joller
• bilder
• stödtecken
• ett kommunikationshjälpmedel

De här sätten kan användas vid sidan av talet eller i stället för det.

Syftet med alternativa och kompletterande kommunikationssätt är inte att förhindra talutvecklingen. Med hjälp av dem ges barnet möjlighet att uttrycka sig, göra val, be om saker, vägra, kommentera och delta i växelverkan även när talet ännu inte räcker till.

Ibland söker man sig till talterapi framför allt på grund av mål som gäller växelverkan. Barnet kan till exempel ha svårt att:

• ta initiativ gentemot en annan person
• upprätthålla gemensam aktivitet
• dela intressen
• turas om i lek eller samtal
• tolka den andras budskap
• använda sina kommunikationssätt i olika situationer

Då är målet inte nödvändigtvis att få barnet att bete sig på ett visst sätt, utan att hitta fungerande och meningsfulla sätt för hen att vara i kontakt med andra människor och bli förstådd.

Bedömningen planeras alltid enligt barnets ålder, färdigheter och situation.

Logopeden kan granska till exempel:

• talförståelsen
• ordförrådets utveckling
• meningsbildningen
• talets tydlighet och ljud
• berättarfärdigheter
• växelverkan
• leken
• kommunikationssätten

Bedömningen av ett litet barn kan till stor del ske under lek och gemensam aktivitet. Dessutom är information från föräldrar och vid behov från småbarnspedagogiken eller skolan viktig, eftersom barnets färdigheter kan visa sig olika i olika miljöer.

Syftet är inte att leta efter fel hos barnet, utan att förstå hens styrkor, behov och de stödåtgärder som passar hen bäst.

I talterapi kan man öva färdigheter tillsammans med terapeuten, men barnets kommunikation sker det mesta av tiden helt någon annanstans: hemma, på daghemmet, i skolan och med andra människor.

Därför kan handledning av barnets närmiljö vara en viktig del av rehabiliteringen.

Tillsammans med föräldrar, småbarnspedagogiken eller skolan kan man till exempel fundera på hur man:

• ger barnet tillräckligt med tid att svara
• gör talet lättare att förstå
• använder bilder eller andra kommunikationssätt i vardagen
• svarar på barnets egna kommunikativa initiativ
• får de färdigheter som övas in i situationer som är meningsfulla för barnet

Målet är att de nya färdigheterna inte ska stanna bara i terapirummet.

Om du vill veta mer om hur barns talterapi kan se ut i praktiken, läs också vår artikel Vad gör man i talterapi?.

Behovet av talterapi avgörs inte utifrån ett enda ordantal, ljud eller en checklista. Det väsentliga är att se på helheten: hur barnet förstår, uttrycker sig, deltar i växelverkan och klarar sig med hjälp av kommunikation i sin egen vardag.

Om något av detta väcker oro, lönar det sig att ta upp saken.